Många gånger behöver vi faktiskt öva på att drömma.
Att drömma stort.
När jag började min resa inom personlig utveckling var det oväntat svårt att ens tänka i stora banor.
Jag minns fortfarande frågan:
"Vad skulle du göra om du fick sätta stora livsmål, drömma riktigt STORT?"
Det tog stopp.
Det jag fick ur mig kändes… fjuttigt.
Jag kunde inte sluta vara logisk. Realistisk.
Det satt så djupt rotat.
Men vet du?
Det är inte hugget i sten.
Med inre arbete går det att skifta. Att öppna upp igen.
Det är egentligen inte så konstigt att det blir svårt –
vi har ofta fått höra sedan vi var små:
– "Det där går inte."
– "Gör inte så."
– "Det där kommer aldrig funka."
– "Det passar inte dig."
Inte för att någon ville vara elak.
Tvärtom – det kom ofta ur rädsla och omtanke.
Men det var deras rädslor.
Inte dina.
Ändå tar vi på oss deras kofta.
Och börjar tro på begränsningarna.
Idag – efter att ha övat, skalat bort gamla programmeringar och hittat hem till mig själv –
är det inte bara lättare att drömma stort.
Det är också så mycket roligare.
När vi lättar på våra inre begränsningar
börjar vi se oss själva igen.
Så…
✨ Vad var det nu du drömde om?
✨ Minns du?
